I går ringde jag mina föräldrar gråtandes för att berätta att presenten jag fick av dem hade blivit stulen. Cykeln som jag hämtade hit för mindre än en vecka sen. De hörde hur ledsen och besviken jag var . Men nu så  ringde de sin lilla dotter och berättade att jag  nu fått en ny cykel. En ny cykel som jag kan ha tills jag är tant med grått silvrigt hår. En ny fin vit cykel med blommor på. Jippie!! Men den ska jag inte vara så dum att ta hit och tro att den inte kommer bli snodd. Den får jag använda i sommarstugan eller hemma hos dem. Och sen när jag bor i mitt fina hus när jag blir stor. Här ska jag använda en gammal och grå cykel. Och sen ska jag köpa ett dunderlås som inte går att knippsa av. Inbrottsäkert så det skriker om det. Så himla tråkigt bara att det ska behöva vara så här. Att man inte kan få använda sin cykel mer än några dagar och så blir det stulen. Man har ju saker för att de ska användas eller hur. Men denna cykel, den ska slitas långsamt!

De är ju så gulliga mina föräldrar, världens bästa och snällaste mamma och pappa! Tack snälla rara ni!