....på att blogga. Jag vill. Jag tänker att jag ska men det uteblir av någon konstig anledning. Egentligen är den inte så konstig, anledningen alltså.. Det är liksom för att det hänt så mycket. Det händer mycket överhuvudtaget och många av de saker som händer är saker som jag täker att jag vill flytta fram på. Eller ja, nu blir det luddigt. Jag vill att de ska hända, jag har längtat efter många saker av dem saker som hänt nu på senaste men jag har på något vis tänkt att om jag inte säger det högt, eller skriver ner det, då har på på något vis inte hänt.. på riktigt.. Fast det vet jag ju att de har. Men är det inte lite konstigt att man tänker att saker inte på riktigt har hänt om man inte berättar det för någon, eller säger det högt. Även om alla vet om det, och även om man egentligen vet... Men det blir liksom mer verkligt om man säger det högt..


Mycket flummigt...

Jag har strävat efter att ta examen. Jag har velat ha mina studeier klara så länge. Jag har varit så skoltrött och jag har velat kunna säga att jag har studerat klart alla mina högskolepoäng efter tre år. NU KAN JAG DET. och fy fan  vad jag är stolt, glad och överlycklig. Egentligen. Om det nu inte också innebar att jag skulle ta mig an en massa ansvar som att skaffa mig ett jobb, flytta och skaffa lägenhet. Jag vill ha ett utmanande jobb där jag utvecklas yrkesmässigt och på ett personligt plan men också ha ett jobb där jag kan känna att jag verkligen vill gå till jobbet på morgonen. Det vill jag. Suttit med CV idag för att finslipat på det. Anpassa det till olika jobb jag kollat på. Många frågar ju så klart vad man ska göra nu, det stressar mig. Men SJÄLVKLART frågar folk. Folk bryr sig ju. Men jag vet ju inte själv vad som händer. För mig är det en utmaning att inte veta vad som händer. För mig är det som ett äventyr. Jag försöker se det så. Som om hela världen finns framför mig. Jag vill tro att det är så. Jag har så många drömmar och tankar och jag vet att allt löser sig. BARA JAG SJÄLV TAR TAG I DET. OCH DET SKA JAG

---