Idag gick dagen på jobbet riktigt fort. Hann ju knappt dit innan jag skulle hem igen kändes det som så jag hann ju knapt tina upp från morgonens minusgrader. Blir mer och mer saker nu att hålla reda på så det är verkligen flera bollar i luften på gång nu, men jag gillart. Tiden bara rullar på liksom. Nästan lite läskigt faktiskt. Att timmarna går, att dagarna går, att månaderna går, att åren bara går. Vart tar all tid vägen igentligen? Alltså på riktigt. Det enda man har kvar at tiden är ju egentligen bara minnet, kanske en text eller någon blid som man taget. Men en bild är ju egentligen bara ett ögonblick.. Tur att man har sina minnen. Glada minnen. Ledsna minnen. Roliga minnen. Galna minnen. Knasiga minnen. Goda minnen. Många minnen. Och alla minnen gör ju en till den man är. Det hör liksom till!

Nu ska jag fortsätta kolla på kanal 5 program sofias änglar. Ett fint ärligt program men ack så sorgligt och jag som är så känslig för sådant..

Och hörrni, ta hand om varandra!