Kan kanske tyckas att det är konstigt att jag blir glad för att jag inte fick jobbet. Att jag säger det nu när jag fått besked om att jag inte fick det. Men jag det kändes inte rätt. Dels för att det började med att intervjun först ställdes in  när jag var påväg dit på tåget. Sen när det väl blev av några dagar senare så kändes det som om jag gjorde bra ifrån mig men att han som hade intervjun redan hade bestämt sig för någon annan. Han ställde heller inte så mycket frågor till mig som jag kunde utveckla och förklara varför jag anser att jag skulle ha detta jobb och om mina erfarenheter." Han har rdan bestämt sig." Det var en känsla jag hade redan när jag satt där och jag var även den sista han hade intervjun med.

Har nu gått i en vecka och väntat in svar och haft på känn att jag skulle få ett samtal där de sa "tyvärr". Det är ett heltidsjobb i stockholm som jag annars inte hade kunnat sagt nej till OM de erbjudit mig det men jag vill hellre ha det jobb jag har nu, som tyvärr inte är en heltid men min plan är att få ett deltidsjobb som går att kombinera ihop med det som jag har nu för jag trivs så himla bra. Jag är glad när jag åker dit och tiden går så himla fort. 7 timmars jobb känns som en halvtimma. Jag vill ju ha ett jobb där jag trivs. Jag vill ha ett jobb som jag vill gå till. Ett jobb som jag tycker är roligt. Där jag kan utvecklas, uppmärksammas, utmanas och få chansen till det. Det som jag har nu, där ska jag visa framfötterna och klättra.

Nu när jag är glad så kanske ni också kan bli glada av att se på detta vackra kort på mig (i mitten)
och mina fina kusiner vitaminer. (J,nu får du bannemig komma hit och
hälsa på. saknar dig jue!)

ha en fin dag!