Ibland undrar ju man ju vart tiden tar vägen? VAR TAR ALL tiden vägen? Egentligen?

Alla saker man gör? Alla saker man upplever? Alla personer man möter? Vad händer med tiden? Egentligen? Läkigt ju när man väl tänker på det.

24 timmar är ju alltid 24 timmar. Aldrig mer. Aldrig mindre. Men det känns ju inte alltid så. Eller hur?  Jag tycker inte det i alla fall. Satt ikväll med en vän över ett glas vin (eller två) och pratat, pratat, pratat och tiden bara flög iväg. Hur kommer det sig all tid kan upplevas kortare än den faktiskt är.  Ibland känns det ju som om en timme är 10 timmar. En minut som en halvtimma. Allt beroende på tillfälle. Konstigt. Vad roligt man har på vägen kan jag tänka. Alla skratt, alla roliga minnen, alla roliga personer, allt knas.

Alla saker som känns så bekanta, kan kännas så långt bort och så Obekanta. Som om saker aldrig hänt. Men allt har ju hänt. Allt det är ju upplevt. Alla dessa har man ju mött. Inget är ju bortglömt, inget är som botrblåst som ordspråket säger. Inget. för även om det som händer nu är verkligheten, som som räknas så har ju allt hänt och det har gjort mig till den jag är NU. Allt räknas.