Ikväll blir det mys med flickorna M&C. Julmys står på schemat. Var riktigt länge sen vi såg alla tre samtidigt men nu bor vi ju i samma stad allihop så jag hoppas det blir oftare framöver.

Vänskap är något man ska vara rädd om. Inget att ta för givet och något som måste vattnas och uppskattas. Tiden räcker kanske inte till till allt men ibland så får man stanna upp. Ta ett djupt andetag och tänka efter vad som är viktigt. För mig är vänskap mycket viktigt. Men ibland så räcker inte alltis tiden till, till så mycket som man skulle önska. Sin egen energi och tid finns ju tyvärr bara i en begränsad mängd. Man måste ju ha tid till sig själv, man måste ha energi till sig själv och sedan, när ens eget hjärta och kropp fått nog så ska det ju finnas energi kvar att dela med sig av. Ge till andra. Det ska finnas nog kvar till att dela med sig till dem andra i sin omgivning. Jag önskar att jag hade mer. Mer till andra. Och att jag var duktigare på det.

Jag tänker ofta på personer som jag tyvärr allt för sällan hör av mig till eller har träffat på väldigt länge. Som tex karismatiska Miriam eller rara Maria som jag inte träffat på över tre år. Skäms. ( men hoppas att vi snart ses nu när vi snrta bor i samma del av landet snart) Eller även de som jag träffat de senaste månaderna men det känns som om det är för lite. Men man ska ju inte ha dåligt samvete för det även om det kan kännas lite dumt i hjärtat men man ses ju och man hörs ju om man bara vill. Om man ger det tid och huvudsaken är ju att man ses och hörs igen. Någon gång. Vare sig det är i veckan, nästa månad eller om något år. Viktigast är kanske inte exakt när utan att det faktiskt sker någon gång. Att man är närvarande ändå och att när man väl ses och hörs så känns det rätt. Och att de månader eller år som gått, bara känns som om de passerat på någon sekund när man väl ses igen. Jag vill känna en längtan efter att ses igen till mina vänner. Någon gång. På något konstigt sätt så möts man igen. Och att man inte blir av med varandra.