Jag vet att ordet hatar inte ska missbrukas. Det händer för ofta tycker jag. Likaså avsky.. men ordet hatar är så starkt men i detta fall vill jag faktiskt använda det ordet. Hatar.


Jag hatar ormar. Jag är rädd för dem, eller kanske har väldigt stor respelt för det djuret. Små som stora arter. De är läskiga, sluskiga, opålitliga och slingiga. Deras sätt att röra sig på. Deras sätt att låta. Deras sätt att äta på. Jag är inte så rädd för att de ska bita och förgifta mig. Giftet är nog det sista jag tänker på.

Anledningen till denna tanke är tagen från min mardröm i natt. När jag drömmer mardrömmar så handlar det ofta om just ormar. Jag tror att med största sannorlikhet att jag drömde om det i natt pga av filmsekvenser från igårkväll, Harry Potter. Den var fasiken läskig ju och det är bara 11 års gräns tror jag. Utöver ormsekvenserna i gårdagens händelser så var gårdagen en mycket bra kväll.

Min mardröm handlade om en ihärdig svart, 1 meters orm som slingrade sig fram och letade sig till mig. Som om att den var ute efter mig. Den följde min rädsla. Just eftersom att jag är rädd så dras ormen till den känslan.  Skrämmas mera. Etsa sig fast i mitt minne. Jag kan inte ens se på en orm, inte ens på bild. Får en ruggning i hela kroppen om det händer. Mår smått illa. Så under filmen så fick jag titta bort och bara lyssna ett tag. j*la ormar.

Jag hatar ormar.